It's a brand new day

Aningen deppigt inlägg igår? Nej egentligen inte va. Vi alla har ju faktiskt lite sämre dagar när man kanske inte känner sig helt 100% tillfreds. Och visst, jag är i Sydney, jag har väl inget att klaga på? Nej, klagar gör jag inte. Men beskriver hur jag känner det gör jag minsann.

Så återigen har en dag på jobbet svischat förbi. Jag har beslutat mig från att gå till Central station istället för att ta tåget dit. Tar en timme lite drygt. Förbi shoppinggatorna och parkerna. Mysig runda, men mycket folk vilket i och för sig gör min tågresa hem mer avkopplande bara. Lite musik i öronen och resan är över på ett smack.

Det är ju dock tågresan som hindrar mig från att träffa folk. Sliten och i behov av dusch efter jobb gör att jag inte gärna stannar mer än nödvändigt i city, meen jag känner ju inte heller för att åka fram och tillbaka.. Nåväl, jag har jobb imorgon med så lika bra att bara slappa ikväll. Det finns ju trots allt en skvätt vin kvar!

Allt det bästa har inte hänt än.

Jag har jobbat hela dagen idag med, eller nae, 10-15 menar jag. Detta gav mig utrymme att strosa runt själv några timmar. Grejen är den att vandra runt för mig är min meditation. Jag har musik i öronen och jag försvinner in i en annan värld. Jag vet inte var jag går och jag vet inte vart jag är på väg, för just där och just då är jag i en annan värld. Jag funderar på det mesta som går att fundera på och jag målar upp fantasier på hur livet kunde varit. Jag har suttit på en bänk och bara kollat ut över vattnet, där kände jag mig ensam. Jag började fundera på vad jag gjorde här, om det var rätt beslut att åka hit. Och efter ett väldigt fint sms från en kär vän, så fann jag mig själv gråtandes på en shoppinggata i centrala Sydney. Han bad mig bland annat att omfamna äventyret av att vara här just själv. Att bara vara har själv och njuta av det.
 
Jag fann mig senare på en annan gata där jag blev stoppad av en man. Han drog en vagn efter sig med böcker i. Han frågade om jag bodde i området, jag svarade nej. Han tog fram tre böcker från sin kartog på vagnen och gav dem till mig. Han sa att de handlade om meditation, om att hitta sig själv och få ro i sin själ. Jag log och sa att det var ungefär det jag behövde just nu. Han skrattade åt mig och sa att du ser väldigt lugn och harmonisk ut, använder du dig av meditation redan? Nej sa jag, men jag är ute och går på gator jag aldrig sett förut och det är medtitation för mig. Jag tackade för böckerna och sen satte jag mig på mitt tåg och åkte hem.
 
Och nu har jag bara druckit vin. Vilket också är som meditation på något vis haha. Imorgon vankas jobb igen och jag tycker fortfarande väldigt mycket om att gå dit. Visst, cheferna har börjat kyssa mig på kinden vilket är lite obekvämt men vad fan haha, hellre det än en utskällning va? 
 
 
 
 
 

Ibland går det inte som planerat,

men det blir alltid bra till slut ändå. Jag har ju kommit fram till Sydney som varit planen i drygt två månader bara. Jag visste inte vad jag förväntade mig, men jag trodde saker och ting skulle bli mycket mer annorlunda än det blev. Jag är tacksam att jag har någonstans att bo tills jag hittar eget och jag är stolt och nöjd att jag redan har ett jobb här. Alltid gött med en bra inkomst i ett land där allt är något dyrare än man är van vid. 
 
Att bo i en storstad och och framför allt bo på vischan i en sådan gör det svårt att träffa nya människor. Men som den sociala jäveln jag är så stoppar det inte mig. Idag tog jag en kaffe och en muffins med en svensk tjej som jag fick kontakt med över Facebook, både skönt att umgås med en tjej och att prata svenska för en liten stund. Det är ju alltid lättare att kommunicera precis vad man känne rpå sitt modersmål snarare än på sitt andra-språk.
 
Jag har fått se en annan del av Sydney idag, men jag är fortfarande lika dålig på att ta kort som jag alltid har varit och dessutom känns det konstigt att bara ta bilder på lite random gator och byggnader hah. Vi (Jag, Vernon och Rad) försöker planera saker att göra, men eftersom de jobbar på vardagarna och jag har fått äran att jobba helg den här veckan så lär det inte bli något med det för min del. Missförstå mig inte, jag är fortfarande helt okej med det. Som jag förklarat för mina herrar här, så är en sak jag gillar med att resa att få uppleva, bo och leva som innvånarna själva. Att få vara en del av deras vardag, inte bara att backpacka runt och se nya ställen. Jag gillar att få bli ett med det som finns här. 
 
Fredag, lördag och söndag vankas det jobb. Dock ska det bli relativt dåligt väder, så jag kan lika gärna stå på kaffe som att vandra runt i regn. Jag har avklarat första dagen på gymmet och ska joina ett gym inne i stan nära jobbet imorgon. 
 
Heja mig!